Räknar ner!

Nu är det inte många dagar kvar, man går bara och räknar ner, känns som om allt går så långsamt! Men jag längtar så jag blir galen, detta blir verkligen början på något nytt och underbart! :)


Helgen har susat förbi! På fredagen blev det ett besök på Ikea, otur nog så fanns inte en möbel i lager, så jag ska åka dit till veckan när jag är i stallet, då det är åt samma håll ! :)
Igår regnade det hela dagen, men på eftermiddagen fick vi besök av Jerry o Kristin samt deras barn, så det var trevligt att dom kom o hälsade på ett tag :)
Tanken var att på kvällen åka till Sthlm o hälsa på Viktor, men det var sånt dåligt väder så vi sköt upp de, vi åkte o hyrde film och burrade ner oss framför tvn hela kvällen! 


Idag blev det en sväng till stallet, så härligt! Hästarna hade stått inne sen igår, så dom var lagomt taggade, iaf Neffi. Så tänkte att jag skulle träna lite NH med henne och inte fokusera så mycket att sitta upp på henne. Så fort jag tog på henne repgrimman och började jobba med henne så lugnade hon ner sig direkt och samarbetade så bra, hon är för härlig att jobba med. Och man möter alltid når problem som hon har för sig, så det är roligt att få lösa lite olika problem varje gång, det för oss bara närmare när vi klarar utav dem tillsammans! :) 
Blev lite träning ute på gården, lite longering, samt träning av att ha ett rep hängandes bakom öronen, och tränsning. En del saker tar tid, och hon gillar verkligen inte detta med öronen. men jag ger mig inte, vilket ägaren har märkt och tycker är jätte bra, roligt att få höra positiva kommentarer och att man gör ett bra jobb, det stärker en själv att fortsätta jobba mera :)


Känns så skönt att ha hittat detta stall, framförallt nu när man flyttat till en ny stad och inte har skaffat sig några nya vänner, utan alla ens vänner finns kvar i örnsköldsvik. Men jag klagar inte, och jag dör inte, för jag trivs så oerhört bra här, och klarar mig så bra på det jag har nu! :) Jag finner alltid nya vägar! :)


En vän skrev något väldigt fint till mig idag, det värmde väldigt mycket och den personen lyfte mig till himlen för en stund. När någon har det tufft och inte ser mycket ljus i dagen, så är det självklart att man ställer upp och finns där, sen har det varit jobbigt att vara så långt ifrån och att man kanske kunnat göra mer om man bott närmare, men så är det ibland, jag har gjort mitt bästa för att finnas där. 

Hur ofta tar vi verkligen vara på våra vänner när dom funnits där vid ens sida i dom tuffaste tiderna? Hur ofta tackar vi dem verkligen med ord vi verkligen menar och visar vår uppskattning när vi har det som tuffast?
För det är ju när vi har det som tuffast som vi verkligen behöver våra vänner, så det gäller att ta hand om dem, för tänk om man en dag står där, utan vänner, för att man inte tagit hand om sina vänskapsrelationer och vårdat dem väl...


Så glöm inte, att har du vänner som funnits där i dina tyngre dagar, så glöm inte att berätta för dem vad dom betyder för dig, och hur bra du tycker om dem som person! Så lite, kan göra så mycket ! :)


Och för övrigt, så ska man aldrig ta varandra för givet, utan man ska alltid vara rädd om varandra, i med och motgång! :) Finnas där och dela varandras skratt, och i motgång, ska man vara den axeln som den andre behöver luta sig emot!


Nu är det filmkväll! Ha de bra tills vi hörs igen! :)