och jag älskar verkligen allt som har med advent, december o julen att göra ! Att få sätta på julmusik på Spotify, då njuter jag till max! :) Jag drömmer mig bort och lever en annan värld under december månad. Julmusiken är magisk, på ett otroligt sätt, och jag finner ro och frid i julmusiken ! :)
Det är massa pågång framöver, och jag älskar varje minut! :)
På lördag vankas Sthlm Horse Show med Chatarina, och det ska bli så enormt roligt att åka dit med henne. Förra veckan hängde jag med henne söderut för att hämta en kattunge, och vi har så grymt roligt ihop, trots att det skiljer så många år. På ridlektionerna så skrattar vi alltid och pratar på hela tiden när hästarna ska skrittas av så vi glömmer bort allt annat. Vi är alltid sist ifrån ridskolan då vi står vid bilarna och pratar, pratar och pratar lite till. En ullared resa håller vi på planera veckan innan jul, och det ser jag också fram emot med henne. Jag fick det bäst av alla som fann denna familj som är så otroligt snälla och rara. Jag älskar varje minut jag är hos dem. Det är mitt andra hem. Ja jag kan nog inte sätta ord på allt, de är för mycket.
Jag har lovat hennes dotter, Nathalie som är 6 år, att vi ska ha en egen dag framöver, hon ska få komma hem till mig och vi ska julbaka och pyssla, snacka om en tjej som blev överlycklig när jag frågade om hon ville komma hem till mig ! :) Men hennes lillebror Theo som är 4 kommer bli väldigt ledsen att inte få följa med, så självklart lovar jag honom en dag med mig också, så de blir rättvist får båda. Och jag ser verkligen fram emot att få baka och pyssla med dem ! :)
Pusslet är igång, dom första bitarna är på plats. Och jag ber till gud att dom kommande bitarna kommer hitta sin rätta plats fort, för isåfall kommer resten bara falla på plats.
Jag önskar så att få ringa detta samtal, samtidigt är jag rädd, rädd att göra någon ledsen, när situationen är som den är...
Jag bär på en stor rädsla, tanken skrämmer mig, jag kommer inte klara av att säga hej då...
Det har varit tyst, ovanligt länge, på tok för länge. Jag undrar om något hänt, eller om "det där" kanske blev fel, jag får vänta och se. Du betyder så mycket för mig ! :)
Det finns en speciell, riktigt speciell, som jag vet, och som jag är helt säker på när det gäller detta. Jag har en handfull personer omkring mig, men jag vet att denna är perfekt, och ingen kommer kunna ersätta den för detta. bara vänta och se vad som händer ! :)
onsdag 28 november 2012
onsdag 21 november 2012
Älskade vän
Neffi gör verkligen mina dagar till något alldeles extra!
Under höstens inridning har vi tampats med en hel del hältor då Neffi brukar härja rätt mycket i hagen och bland all lera så är det inte undra på att hon blir halt, samt att hon gick omkull i hagen för några veckor sen när hon härjade runt. Så när vi väl kan rida henne, går hon från klarhet till klarhet, sen kommer någon skada och då måste vi ta en paus. När vi sen fortsätter så måste man backa några steg lite, för annars blir Neffi tveksam. Men så fort man gått genom grunderna så kan man forcera framåt och hon är med på noterna utan några som helst problem.
Innan hon gick omkull så kunde jag rida helt själv på ridbanan i skritt och trav, och hon gicks om en klocka. Sen var det en dag då hon var så himla fin, pigg och framåt, men efter vi hade travat en del så blev hon trögare och trögare. Och rätt var de var så kastade hon några steg åt sidan, och det tog både jag och Chatarina som en protest mot att nåt var fel, och då var hon halt i bakbenet, och det slog vi ihop med att hon gick omkull. För hon var inte dum mot mig och ville ha av mig, då hade hon slängt av mig, för hon varken bockade eller sparkade bakut, utan visade bara tydligt hennes sätt att något var fel, samt att från att vara super pigg så blev hon trögare och trögare... Sen dess har det gått sakta då hon fått mkt vila.
I måndags var det dags för ännu ett ridpass, hade väl hunnit med nåt enstaka kort pass sen hennes vila men då hade Chatarina gått bredvid, så nu kände jag att det var dags att höja ribban.
Henne största problem vid ridningen är upp och avsittning. Hon står aldrig still när jag hoppar upp, utan vill gärna röra på sig, och att hoppa av henne är en konst, för det är ett nervöst moment för henne.
Åter till måndag, jag gjorde iordning henne, ställde henne på stallgången, hoppade upp HELT SJÄLV, red ut på ridbanan, skrittade travade och fick henne att arbeta i låg form, red in i stallet och hoppade av HELT SJÄLV. När allt bara klaffar, så är denna häst en stjärna! Hon går från klarhet till klarhet och vet verkligen hur man ska få en lycklig! Både jag och Chatarina var så stolta över henne, lilla Neffi gumman! :)
Sen har vi ett annat problem, hennes ÖRON! Det går aldrig att dra något över öronen, varken grimma, tyglar, ja inget alls! Någon har gjort nåt med henne så hon får panik så fort du ska försöka dra något över. Nu litar hon på mig så jag får röra öronen utan problem, och jag har lyckats dra grimman över öronen några ggr. Men att tränsa.. Nu har hon bara en rem på tränset, nackremmen som går bakom öronen ner till bettet. Så när du tränsar får du knäppa upp nackremmen, lägga bettet in i munnen sen spänna nackremmen bakom öronen, så det är inga problem. Men chatarina har aldrig fått på ett vanligt träns osv. Vi tänkte prova ett westernträns med ett öra, men det var omöjligt.
Igår var jag på hööks, och funderade hit och dit, tills jag kom på en lösning. Köpte med mig ett träns och åkte till Neffi. Tränade först lite markarbete och sen var det dags. Och resultatet blev :
Under höstens inridning har vi tampats med en hel del hältor då Neffi brukar härja rätt mycket i hagen och bland all lera så är det inte undra på att hon blir halt, samt att hon gick omkull i hagen för några veckor sen när hon härjade runt. Så när vi väl kan rida henne, går hon från klarhet till klarhet, sen kommer någon skada och då måste vi ta en paus. När vi sen fortsätter så måste man backa några steg lite, för annars blir Neffi tveksam. Men så fort man gått genom grunderna så kan man forcera framåt och hon är med på noterna utan några som helst problem.
Innan hon gick omkull så kunde jag rida helt själv på ridbanan i skritt och trav, och hon gicks om en klocka. Sen var det en dag då hon var så himla fin, pigg och framåt, men efter vi hade travat en del så blev hon trögare och trögare. Och rätt var de var så kastade hon några steg åt sidan, och det tog både jag och Chatarina som en protest mot att nåt var fel, och då var hon halt i bakbenet, och det slog vi ihop med att hon gick omkull. För hon var inte dum mot mig och ville ha av mig, då hade hon slängt av mig, för hon varken bockade eller sparkade bakut, utan visade bara tydligt hennes sätt att något var fel, samt att från att vara super pigg så blev hon trögare och trögare... Sen dess har det gått sakta då hon fått mkt vila.
I måndags var det dags för ännu ett ridpass, hade väl hunnit med nåt enstaka kort pass sen hennes vila men då hade Chatarina gått bredvid, så nu kände jag att det var dags att höja ribban.
Henne största problem vid ridningen är upp och avsittning. Hon står aldrig still när jag hoppar upp, utan vill gärna röra på sig, och att hoppa av henne är en konst, för det är ett nervöst moment för henne.
Åter till måndag, jag gjorde iordning henne, ställde henne på stallgången, hoppade upp HELT SJÄLV, red ut på ridbanan, skrittade travade och fick henne att arbeta i låg form, red in i stallet och hoppade av HELT SJÄLV. När allt bara klaffar, så är denna häst en stjärna! Hon går från klarhet till klarhet och vet verkligen hur man ska få en lycklig! Både jag och Chatarina var så stolta över henne, lilla Neffi gumman! :)
Sen har vi ett annat problem, hennes ÖRON! Det går aldrig att dra något över öronen, varken grimma, tyglar, ja inget alls! Någon har gjort nåt med henne så hon får panik så fort du ska försöka dra något över. Nu litar hon på mig så jag får röra öronen utan problem, och jag har lyckats dra grimman över öronen några ggr. Men att tränsa.. Nu har hon bara en rem på tränset, nackremmen som går bakom öronen ner till bettet. Så när du tränsar får du knäppa upp nackremmen, lägga bettet in i munnen sen spänna nackremmen bakom öronen, så det är inga problem. Men chatarina har aldrig fått på ett vanligt träns osv. Vi tänkte prova ett westernträns med ett öra, men det var omöjligt.
Igår var jag på hööks, och funderade hit och dit, tills jag kom på en lösning. Köpte med mig ett träns och åkte till Neffi. Tränade först lite markarbete och sen var det dags. Och resultatet blev :
Jag var SÅÅÅÅ STOLT över henne att jag fick tränsa henne, men jag gjorde det inte som man normalt gör när man tränsar en häst. Jag fann ett eget knep som Neffi var med på, och jag kan säga det att Chatarina var mäkta imponerad och förvånad över hur jag lyckats, än fast jag visade när jag tog av hur jag gjorde så var hon tveksam till att jag klarat av det utan bråk och problem :)
Neffi gjorde min dag, helt klart ! :D
fredag 9 november 2012
Så fina
vänner jag har omkring mig!
Det finns bättre, och det finns sämre. Och jag har insett att en del orkar jag inte ha kvar i mitt liv, dom tar bara en massa energi från mig. Och jag orkar inte, jag har annat att lägga tid på. Att duga ibland, sen ibland inte, det funkar inte för mig.
Jag har dom där guldkornen, som lyser upp mitt liv, som finns där, som jag kan ringa till om jag behöver prata, som alltid finns där, i vått och torrt, som bryr sig.
Efter att ha flyttat, har det tydligt kommit fram vilka jag vill ha kvar och inte.
Det finns en person jag är så glad över att ha i mitt liv, en person som funnits där varje dag sen du kom in i mitt liv. Som bryr sig och engagerar sig i mitt liv. Det som har hänt, har inte skadat något, istället gjort allting starkare. Dina ord kan ibland lyfta mig till himlen och får mig att inse vilken fin vän du är. Tack för att du är du, och för att du alltid finns där ! :)
Jag har försökt, så länge, så länge. Men när man aldrig får något tillbaka, då orkar jag inte fortsätta kämpa. Ord efter ord sägs, men inget följs, och då tappar jag hoppet. Det gör mig ledsen, för jag vill verkligen inte. Men det har tagit sån energi av mig, och nu orkar jag inte mer. Senast så hoppades jag verkligen, men åter igen, så svek du. Det var för mig ett hej då. När ord aldrig blir verklighet, utan förblir tomma ord, hela tiden. Du måste förstår att jag tappar hoppet. Jag har mått så dåligt över detta, men nu släpper jag taget om allt.
Det finns bättre, och det finns sämre. Och jag har insett att en del orkar jag inte ha kvar i mitt liv, dom tar bara en massa energi från mig. Och jag orkar inte, jag har annat att lägga tid på. Att duga ibland, sen ibland inte, det funkar inte för mig.
Jag har dom där guldkornen, som lyser upp mitt liv, som finns där, som jag kan ringa till om jag behöver prata, som alltid finns där, i vått och torrt, som bryr sig.
Efter att ha flyttat, har det tydligt kommit fram vilka jag vill ha kvar och inte.
Det finns en person jag är så glad över att ha i mitt liv, en person som funnits där varje dag sen du kom in i mitt liv. Som bryr sig och engagerar sig i mitt liv. Det som har hänt, har inte skadat något, istället gjort allting starkare. Dina ord kan ibland lyfta mig till himlen och får mig att inse vilken fin vän du är. Tack för att du är du, och för att du alltid finns där ! :)
Jag har försökt, så länge, så länge. Men när man aldrig får något tillbaka, då orkar jag inte fortsätta kämpa. Ord efter ord sägs, men inget följs, och då tappar jag hoppet. Det gör mig ledsen, för jag vill verkligen inte. Men det har tagit sån energi av mig, och nu orkar jag inte mer. Senast så hoppades jag verkligen, men åter igen, så svek du. Det var för mig ett hej då. När ord aldrig blir verklighet, utan förblir tomma ord, hela tiden. Du måste förstår att jag tappar hoppet. Jag har mått så dåligt över detta, men nu släpper jag taget om allt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)