Helg !

Fredagen var här igen, och jag sitter i soffan och njuter!

Imorse skjutsade jag Pierre till jobbet sen åkte jag till stallet och släppte ut två glada hästar och sen fixade jag klart stallet så Chatarina bara behöver ta in hästarna ikväll, enkelt för henne och skönt att slippa hålla på med det en fredag kväll när hon kommer hem från jobbet ! :)

Hovslagaren ska verka Neffis hovar imorgon så då blir det ingen träning eftersom hon får lugnande vid verkning så jag får hålla ut tills söndag. Men troligast så hämtar jag Nathalie imorgon när hon ridit sin lektion på Norf, åker vi hem och julbakar i pysslar lite ! :)

Pierre är på julbord ikväll, så är gräsänka fram tills att jag ska hämta honom. Ska åka iväg på Ica och hämta ut en julklapp som jag beställt, sen inhandla grönsaker och dipp, de blir mitt godis till en film ikväll! :)

Om exakt två veckor rullar bilen till Örnsköldsvik för en visit över julhelgen, och rackarns så jag längtar ! Som vanligt ska man hinna med en massa saker, men det är bara en massa roligt, så allt kommer bli så bra så. Nyår spenderas hos oss i Stavsjö, så på annandagen när vi åker söderut så hänger Stefan med oss ner, sååå roligt. och någon dag efter så väntar vi in två norrlänningar till, super skoj ! :)

Jag hoppas nästa pusselbit faller snabbt på plats, och att dom kommande 2-3 bitarna också gör det, spännande tid framöver ! :)

Jag trodde att jag skulle höra något, men inget alls, det var varit totalt tyst, så jag undrar varför jag kämpade så länge som jag gjorde, trots att jag aldrig fick något tillbaka. Men jag kan nu lägga det bakom mig, för den energin som allt tagit har jag inte tid och ork med nu, och du har tydligt gjort klart för mig att jag inte är viktig längre. Bara tomma ord...

En fin vän

har jag verkligen fått i Chatarina, hela familjen är trevlig och jag trivs med allihopa!

Globen i lördags med Chatarina var så himla skoj, framförallt då vi två tillsammans har så enormt roligt tillsammans, trots att det skiljer en hel del i ålder.
Chatarina shoppade en massa bra till Neffi så vi kan träna på, nu kan vi börja tömköra med full utrustning, nya täcken och Back On Track saker så vi håller henne i form och inga mer skador, vi kan nog göra reklam för BoT nu med så mycket saker, haha!

Aldrig har jag känt mig så hemma, aldrig känt mig så välkommen som här, aldrig känt mig så uppskattad som hos er. Jag har hållit på så länge, umgåtts med så många, hjälpt så många, men aldrig varit i närheten av detta, jag får en chock ibland för jag kan inte tro att det är sant, för jag är inte van att ha det såhär, har alltid varit tvärtom alla tidigare år. Men nu har allt det vänt, och jag uppskattar det verkligen. 

Det är dags att ta tag i lite saker, få en del saker klara så man kan lägga det åt sidan och fokusera på allt annat ! :) Längtar tills imorgon, en spännande dag ! :D

Jag blir tårögd på tanken, jag vet inte hur jag ska klara av de när det väl är dags, mycket jobbigt har jag gjort, många svåra beslut har fattats, men detta blir en av dom tyngsta, helt klart!

Snön vräker ner här ute och längs vägarna är det kaos... Säger då de, sörlänningar! Klarar inte av några centimeter snö utan att trafiken stannar, haha! Välkommen till Norrland allihopa för att lära er överleva en riktig vinter! :)

Saknar Stall Söderå, blir härligt att komma hem till jul och få kila dit och hälsa på alla :) En dag, en dag.....! 
Och sörsvedje, där jag ska tillbringa julaftonsmorgon ! :)

Advent närmar sig

och jag älskar verkligen allt som har med advent, december o julen att göra ! Att få sätta på julmusik på Spotify, då njuter jag till max! :) Jag drömmer mig bort och lever en annan värld under december månad. Julmusiken är magisk, på ett otroligt sätt, och jag finner ro och frid i julmusiken ! :)

Det är massa pågång framöver, och jag älskar varje minut! :) 

På lördag vankas Sthlm Horse Show med Chatarina, och det ska bli så enormt roligt att åka dit med henne. Förra veckan hängde jag med henne söderut för att hämta en kattunge, och vi har så grymt roligt ihop, trots att det skiljer så många år. På ridlektionerna så skrattar vi alltid och pratar på hela tiden när hästarna ska skrittas av så vi glömmer bort allt annat. Vi är alltid sist ifrån ridskolan då vi står vid bilarna och pratar, pratar och pratar lite till. En ullared resa håller vi på planera veckan innan jul, och det ser jag också fram emot med henne. Jag fick det bäst av alla som fann denna familj som är så otroligt snälla och rara. Jag älskar varje minut jag är hos dem. Det är mitt andra hem. Ja jag kan nog inte sätta ord på allt, de är för mycket.
Jag har lovat hennes dotter, Nathalie som är 6 år, att vi ska ha en egen dag framöver, hon ska få komma hem till mig och vi ska julbaka och pyssla, snacka om en tjej som blev överlycklig när jag frågade om hon ville komma hem till mig ! :) Men hennes lillebror Theo som är 4 kommer bli väldigt ledsen att inte få följa med, så självklart lovar jag honom en dag med mig också, så de blir rättvist får båda. Och jag ser verkligen fram emot att få baka och pyssla med dem ! :)

Pusslet är igång, dom första bitarna är på plats. Och jag ber till gud att dom kommande bitarna kommer hitta sin rätta plats fort, för isåfall kommer resten bara falla på plats. 

Jag önskar så att få ringa detta samtal, samtidigt är jag rädd, rädd att göra någon ledsen, när situationen är som den är...

Jag bär på en stor rädsla, tanken skrämmer mig, jag kommer inte klara av att säga hej då...

Det har varit tyst, ovanligt länge, på tok för länge. Jag undrar om något hänt, eller om "det där" kanske blev fel, jag får vänta och se. Du betyder så mycket för mig ! :)

Det finns en speciell, riktigt speciell, som jag vet, och som jag är helt säker på när det gäller detta. Jag har en handfull personer omkring mig, men jag vet att denna är perfekt, och ingen kommer kunna ersätta den för detta. bara vänta och se vad som händer ! :)

Älskade vän

Neffi gör verkligen mina dagar till något alldeles extra!

Under höstens inridning har vi tampats med en hel del hältor då Neffi brukar härja rätt mycket i hagen och bland all lera så är det inte undra på att hon blir halt, samt att hon gick omkull i hagen för några veckor sen när hon härjade runt. Så när vi väl kan rida henne, går hon från klarhet till klarhet, sen kommer någon skada och då måste vi ta en paus. När vi sen fortsätter så måste man backa några steg lite, för annars blir Neffi tveksam. Men så fort man gått genom grunderna så kan man forcera framåt och hon är med på noterna utan några som helst problem.

Innan hon gick omkull så kunde jag rida helt själv på ridbanan i skritt och trav, och hon gicks om en klocka. Sen var det en dag då hon var så himla fin, pigg och framåt, men efter vi hade travat en del så blev hon trögare och trögare. Och rätt var de var så kastade hon några steg åt sidan, och det tog både jag och Chatarina som en protest mot att nåt var fel, och då var hon halt i bakbenet, och det slog vi ihop med att hon gick omkull. För hon var inte dum mot mig och ville ha av mig, då hade hon slängt av mig, för hon varken bockade eller sparkade bakut, utan visade bara tydligt hennes sätt att något var fel, samt att från att vara super pigg så blev hon trögare och trögare... Sen dess har det gått sakta då hon fått mkt vila.

I måndags var det dags för ännu ett ridpass, hade väl hunnit med nåt enstaka kort pass sen hennes vila men då hade Chatarina gått bredvid, så nu kände jag att det var dags att höja ribban.
Henne största problem vid ridningen är upp och avsittning. Hon står aldrig still när jag hoppar upp, utan vill gärna röra på sig, och att hoppa av henne är en konst, för det är ett nervöst moment för henne.
Åter till måndag, jag gjorde iordning henne, ställde henne på stallgången, hoppade upp HELT SJÄLV, red ut på ridbanan, skrittade travade och fick henne att arbeta i låg form, red in i stallet och hoppade av HELT SJÄLV. När allt bara klaffar, så är denna häst en stjärna! Hon går från klarhet till klarhet och vet verkligen hur man ska få en lycklig! Både jag och Chatarina var så stolta över henne, lilla Neffi gumman! :)

Sen har vi ett annat problem, hennes ÖRON! Det går aldrig att dra något över öronen, varken grimma, tyglar, ja inget alls! Någon har gjort nåt med henne så hon får panik så fort du ska försöka dra något över. Nu litar hon på mig så jag får röra öronen utan problem, och jag har lyckats dra grimman över öronen några ggr. Men att tränsa.. Nu har hon bara en rem på tränset, nackremmen som går bakom öronen ner till bettet. Så när du tränsar får du knäppa upp nackremmen, lägga bettet in i munnen sen spänna nackremmen bakom öronen, så det är inga problem. Men chatarina har aldrig fått på ett vanligt träns osv. Vi tänkte prova ett westernträns med ett öra, men det var omöjligt.

Igår var jag på hööks, och funderade hit och dit, tills jag kom på en lösning. Köpte med mig ett träns och åkte till Neffi. Tränade först lite markarbete och sen var det dags. Och resultatet blev :

Jag var SÅÅÅÅ STOLT över henne att jag fick tränsa henne, men jag gjorde det inte som man normalt gör när man tränsar en häst. Jag fann ett eget knep som Neffi var med på, och jag kan säga det att Chatarina var mäkta imponerad och förvånad över hur jag lyckats, än fast jag visade när jag tog av hur jag gjorde så var hon tveksam till att jag klarat av det utan bråk och problem :)

Neffi gjorde min dag, helt klart ! :D

Så fina

vänner jag har omkring mig!

Det finns bättre, och det finns sämre. Och jag har insett att en del orkar jag inte ha kvar i mitt liv, dom tar bara en massa energi från mig. Och jag orkar inte, jag har annat att lägga tid på. Att duga ibland, sen ibland inte, det funkar inte för mig.

Jag har dom där guldkornen, som lyser upp mitt liv, som finns där, som jag kan ringa till om jag behöver prata, som alltid finns där, i vått och torrt, som bryr sig.
Efter att ha flyttat, har det tydligt kommit fram vilka jag vill ha kvar och inte.

Det finns en person jag är så glad över att ha i mitt liv, en person som funnits där varje dag sen du kom in i mitt liv. Som bryr sig och engagerar sig i mitt liv. Det som har hänt, har inte skadat något, istället gjort allting starkare. Dina ord kan ibland lyfta mig till himlen och får mig att inse vilken fin vän du är. Tack för att du är du, och för att du alltid finns där ! :)

Jag har försökt, så länge, så länge. Men när man aldrig får något tillbaka, då orkar jag inte fortsätta kämpa. Ord efter ord sägs, men inget följs, och då tappar jag hoppet. Det gör mig ledsen, för jag vill verkligen inte. Men det har tagit sån energi av mig, och nu orkar jag inte mer. Senast så hoppades jag verkligen, men åter igen, så svek du. Det var för mig ett hej då. När ord aldrig blir verklighet, utan förblir tomma ord, hela tiden. Du måste förstår att jag tappar hoppet. Jag har mått så dåligt över detta, men nu släpper jag taget om allt. 

3 dagar kvar

tills jag sitter på tåget till Norrland, och jag längtar så mycket! Jag ska lägga fokus på det viktigaste när jag kommer upp, jag tänker inte stressa, det som betyder mest för mig och som jag saknar mest, kommer få det mesta av min tid!

Stall Söderå i all ära, Stalla Vincitore, Sörsvedje Ridcenter - dessa kommer jag prioritera mest! :)

Trots att jag ej vill planera så mycket för veckan jag är i övik, så är den i stort sett full ändå. Blir Sörsvedje varje förmiddag, sen ska jag rida Stalla Vicnitores hästar, samt att Baltic startar på Umåker på torsdag kväll, vilket jag inte tänker missa, för jag vet inte själv när jag var på trav senast, och som jag saknar de!
Public med vänner på fredag och lördagen pizzabak med släkt, dop på söndag, ja det var de veckan! Haha! Men jag tänker njuta varje sekund! :D

Lägger in en bild på en saknad vän, Moose Love! Jag har hållit på med många hästar sedan barnsben, ägt många egna, men Moose tar alla. Finns ingen häst jag känt så väl, vi höll ihop i ca 7 år! Och minnena vi har, tar ingen ifrån oss. Alla segrar minns jag, ridturerna när Moose var laddad för varje uppgift, sorgen när han såldes, lyckan när han köptes tillbaka och jag äntligen fick sitta på hans rygg igen! Det var med Moose allt började! Tack för alla år <3

Nu ska jag städa, sen får vi se om vi åker till stan när älsklingen kommer hem. Behöver några fönsterlampor, samt ett fågelhus.

Tjing!

Dagarna går

och tiden bara flyger förbi! Vi har passerat mitten på Oktober sen är det November kvar innan man får ta fram alla julsaker! Åh så jag längtar, är det något som är heligt för mig så är det december och julen! :) Den kan ingen förstöra för mig! Känslan, stämningen, att få ta fram tomtarna, klä granen, fylla godisbordet, baka, lyssna på julmusik, i love it!!

1 december, då får jag äntligen slå igång julmusiken på Spotify! :D

Och om 1½ vecka så går resan till örnsköldsvik, hälsar på i en vecka och en massa ska hinnas med! :) Har bestämt mig för att hjälpa Lena i stallet några dagar, har saknat det så mycket sen jag bodde i Holmen! Sen ska jag förbi Stalla Vincitore och provrida deras nya nordis, och får inte glömma bland det viktigaste, Stall Söderå. Sen ska jag tillbringa tid med faster, farmor och en kväll på Public med vänner :) Och den största anledningen till varför jag åker upp är att jag är bjuden på dop, och kände bara att jag inte kunde missa det, därav så blev det en Öviks resa som inte var planerad från början :)

Imorgon är det en full dag! :) Ska förbi arbetsförmedlingen, försäkringskassan, hämta ut vinterdäcken på Schenker som pappa skickat ner osv. När Pierre slutat ska vi på Ingelsta och ränna runt i affärer, samt att jag ska börja kika på julklappar, vilket mamma och jag även ska göra när jag är där och hälsar på :)

Skulle åkt till stallet idag men det regnar för fullt, så vi ställde in och hoppas solen skiner imorgon istället! :) var där i förrgår och red, ändrade upplägget lite, vilket märktes på Neffi. Fast och andra sidan, så har hon aldrig sagt ifrån eller något alls sen jag började rida in henne, så igår var första gången som hon stannade och började backa lite o vägrade gå framåt. Hon var lite mer upp i varv i början också. Så nästa pass så ska vi köra såsom jag gjort tidigare, släppa henne läs på plan och löslongera henne så hon får ut massa energi, det har gjort henne gott, för energi, det finns det i denna arab så det räcker och blir över, haha!

Ne, dags att göra middag! Pomme Frites och Hamburgare med Frisco bröd, överlägset! :D

Tjing!

Man går vidare

Jag har gjort så mycket, så många gånger. Alltid ställt upp och lagt ut en hel del pengar på allt, bara för din skull, för att du skulle ha det bra. Jag har fått tagit emot en hel del, men jag har bara vänt det ryggen, för jag har satt dig som prio ett! Du var det viktigaste, jag vigde mitt liv åt dig!

Men det du sa där, fick mig på fall, jag blev totalt tom. Efter allt jag gjort, är det inte värt något?!
Jag vet nu iaf vad jag betytt och allt jag gjort betytt och att jag inte ska lägga mer tid på dig, även om jag vill.

What a horse! Jag bara älskar henne! <3

Vi har haft en knackig tid med hältor osv och ridningen har som kommit på sidan så allt har som stått still. Men denna vecka har vi kommit igång igen, och på vilket sätt hon gör det!
I söndags var jag där och vi bestämde oss för att ta några steg fram, hittils har vi kommit till att Chatarina bara gått bredvid och sen en bit ifrån och jag har ridit själv, men när vi kommit för långt ifrån C så har Neffi blivit sur.
Men i söndags så började vi med att Chatarina fick ta longerlinan så vi longerade medans jag red och det var inga problem, även hennes sämsta varv gick bra. Sen tog vi bort linan, och jag vet inte vad som hände, men allt bara klaffade. jag fick göra vad som helst, vi skrittade och travade runt i paddocken helt själv och jag var så lycklig ! :)

Igår var jag i stallet igen och vi har börjat med en ny sak före ridning, förut har jag tränat mycket NH innan varje ridpass, men nu har jag haft henne lös i paddocken innan varje gång vi ska rida, jag löslongerar och fortsätter NH träningen fast med henne lös, och hon är bara för bra! Man kan härja upp henne i full galopp vid longeringen och hon bara gasar, sen så fort man ber henne stanna, tvärnitar hon, kommer direkt fram till mig, sen följer hon lugnt med mig på nästa uppgift, hon är bara för bra! :)
Syns på henne att hon tycker de är roligt med att få va lös och att jag kan leka med henne istället och vi kan busa en hel del :)
Sen blev det sadling och Chatarina började gå bredvid,s en släppte hon oss och vi fortsatte som senast, skritt och trav helt ensamma i paddocken! :)

Nästa viktiga steg är att lära henne galopp på kommando i longeringen, så underlättar det när man ska börja med galoppen från ryggen.

Det är ibland lite läskigt, för ibland ser jag Challe i henne.. Så många ggr så avspeglas han på henne. Och jag vet att han finns med mig när jag jobbar med henne, för det är av han jag lärt mig allt, som jag nu lär ut och tränar med Neffi. Och det är nog anledningen till att jag och Neffi kommer så bra överens, för jag litar verkligen på henne.

Lägger in en bild på en saknad vän,

Charles De Gaulle <3

Kämparglöden

Tack vare foten har jag fått en stark kämparglöd som gör att jag verkligen ger allt, och lite till. Och sedan får man resonera om det var bra eller inte. Och även om det inte funkade, som det inte gjorde denna gång, så vet jag med mig att jag gjorde allt, men det var bara inte rätt just nu. Det var inte meningen.
Jag söker vidare, och som tidigare, så jag ger jag mig inte förrän målet är nått! :)

Samtidigt är det nu så mycket känslor, så  jag njuter varje dag!

Imorgon spelar Modo i Linköping, och det ska vi inte missa för allt i världen! :) På förmiddagen ska jag först på NORF och se Nathalie rida, innan vi sen åker till Mantorp för hästens dag eller var det var för något där. Kommer bli en grym lördag! :)

Nu ska här storstädas så de är fint när älsklingen kommer hem! :) Sen ska vi iväg och storhandla och sen blir kvällen bara lugn. Måste mäta väggen i köket så vi kan beställa tapeter till köket! :)

Trevlig helg på er! :)

Stalla Vincitore

Dagarna bara flyger fram, tyckte nyss att det var sommar, och om en vecka går vi in i Oktober!! Vad hände? Vars tog tiden vägen? Men och andra sidan så gör det inget att dagarna flyger fram, jag njuter ändå av varje dag och av det liv jag har!

Jag har drömt om Stalla Vincitores hästar flera nätter irad nu.... Häromnatten drömde jag att Moose Love skulle starta och jag skulle ridvärma honom, och jag blev så lycklig över att Kicki lät mig göra de! Trophy och Baltic skulle också starta samma kväll. Det var så mycket känslor runt alltihopa. Sen när jag vaknade och insåg allt var en dröm så insåg jag att det är nåt jag verkligen saknar.
Jag har flyttat många mil söderut, lämnat mitt Norrlandsliv bakom mig och börjat en nytt liv på en fantastisk resa. Ångrar inte för en sekund att jag flyttade, för jag kunde aldrig fått det bättre än som jag har det nu!
Men det finns stunder man tänker på en del saker, som lämnat fotspår i ens hjärta, och som alltid kommer finnas där, än vars i världen jag befinner mig. Spår som är inristade i mitt hjärta och som har betytt mycket.

Igårkväll var jag så sugen att åka till Mantorp för att kika på kvällstravet. Är det något jag saknar i mitt liv och saknar från Övik, så är det travet. Stalla Vincitore i all ära!! MÅNGA dagar har jag tillbringat där under MÅNGA år, många ridturer har det blivit, många sena kvällar och fina travminnen. Dom var mitt 2a hem under många år, och dom stunder jag varit ifrån, så har dom alltid varit saknade, för det var alltid något speciellt med allt runt omkring Stalla Vincitore, det var ju där allt började! :) Innan hade jag inte hållit på med trav mer än tittat på det från sidan.
Från det att jag fick min foderhäst Victory Bowl av Lasse, som stog uppstallad i Gerdal, när Kicki frågade om jag ville rida in Moose Love, och där började en fantastisk saga! :)
Många fina vänner har jag fått - Moose Love, Trophy Love, Fair Lady P.H, Eastwood Victory, Grace Marion P.H. Vissa vänskaper kortare än andra, vissa mer speciella än andra.
Den jag håller av mest av dom alla är Moose Love, älskade älg. Vi höll ihop längst av alla, sagan höll på få ett slut när han såldes, och många tårar fälldes, men en dag stod han där igen, samma gamla älskade älg <3
Jag saknar farten, spänningen och allt runt omkring... Att bara få släppa på i full fart genom skogen!

Jag minns Kickis ord när Fair Lady skulle ridas: - Du ska rida så fort att det ska sjuda genom skogen! Och ack så roligt det var, jag älskade det verkligen! Jag har haft så himla roligt där! :)

K & M har ställt upp mycket under alla år, hjälpte till när jag tog montélicensen, fanns där som hjälp när allt runt Satangkai hände osv.
Jag har hittat ett nytt 2a hem här i Norrköping nu, som påminner så mycket om Gerdal och Stalla Vincitore, vilket nog är den största anledningen till att jag trivs. Skillnaden är bara att nu är det ridhästar som gäller, tidigare var det travhästar. Men jag trivs så himla bra i stallet, får komma och gå som jag vill, hela familjen är verkligen underbar på alla sätt och vis. Har verkligen funnit en vän i Chatarina och känns roligt att kunna hitta på saker tillsammans.

Till veckan börjar jag på ridskola och ridskolechefen har fixat så jag och Chatarina hamnar i samma grupp, vilket var anledningen till om jag skulle börjat. Tidigare red Chatarina i en medel grupp, vilket jag även provade i, men från och med nästa vecka så hamnar vi i en avancerad grupp, så det blir roligt med lite mer utmaning osv.

Trevlig kväll på er! Nu ska jag städa åt Fluffen och den namnlöse som kallas pricken för tillfället :p

Kram

Ny vecka

Vilken härlig start på denna vecka, nu kan inget gå fel!

Efter en tung början på jobbet så var det så skönt att idag äntligen få ta hem två ordar alldeles ensam. Känslan den var magisk, och så otroligt härlig, efter så många dagars slit för så lite. Men som tidigare, det kan bara vända och bli bättre nu, och med denna början på veckan, så kan inget längre gå fel! :D

Efter jobbet drog jag direkt till stallet för att kolla om Neffi blivit bättre sen surra en massa med Chatarina. Tack o lov  var Neffi helt bra nu, nu var det ingen otakt i hennes gång, så skönt! Så på fredag sitter jag upp igen, idag blev det NH träning i paddocken, kändes dumt att sitta upp direkt som hon visat sig hältfri. Så de blev repgrimma, långa grimskaftet plus carrotsticken som fick följa med på dagens träningspass.
Neffi som är otroligt rädd för spöet då hon har dåliga erfarenheter från de sen hon var på inridningen, så tänkte jag att jag skulle prova att bekanta henne med carrotsticken så jag sen kan använda den som en förlängd arm. Och snacka om ljuvlig häst! Hon litade verkligen fullt på mig i de läget när jag strök henne över hela kroppen med spöet och hon stod still, än fast hon var skeptisk i början, så backade hon ej undan. Och som Chatarina sa: - att där kommer tilliten åter igen, hade någon annan prövat de där så hade det aldrig gått.

Sen när jag kom hem så hann jag inte bara mer än in genom dörren så var älsklingen påväg till stan, så jag hängde med. Han hade nämligen hittat en cykel åt mig som vi åkte o kikade på, och som sen fick följa med oss hem. En nästan ny, röd, fin damcykel som jag fick av älsklingen, han är bara bäst! :)

Dags att läsa lite produktinfo och ladda för morgondagens besök! :)

Godnatt!

Tiden bara flyger förbi!

Och jag har inte hunnit sitta här och skriva alls, vilket jag inte har tid nu heller... Att skriva så mycket!

Har jobbat två veckor, går in på min 3e vecka, början har varit lite svår, men med tiden släpper det, jag ger mig inte i första taget, som vanligt ! :) Är mycket att ta in såhär i början, men jag trivs riktigt bra! :)

Fotografen var här förra veckan och tog lite bilder på mig och Jäger, så nu inväntar jag bara sen på att få läsa artikeln innan den publiceras i tidningen Veckorevyn.

Med Neffi går allt framåt, det är sån stor skillnad på henne nu mot när jag började. Fast araber är ju som sagt så, när dom väl litar på en, då gör dom vad som helst för den. Och henne största problem är inte störst längre, nu har jag "malt" ner det till något litet, och vi jobbar på att få bort det helt. Det var skönt att höra förra veckan att hennes man inte hade några problem att få på henne grimman senast han skulle ta ut dem, vilket har varit omöjligt för honom tidigare, så känns bra att det jobb man lagt ner gett resultat.
Dock så senast så var hon lite halt, troligast brallat i hagen och sträckt sig. Igår var hon betydligt bättre, men man kunde se de "finstilta" i hennes trav, den var inte 100%.
Trivs så bra i stallet med hästarna och familjen, så trevliga och tillmötesgående! :)

Jag och Chatarina har planerat in att åka på turridning i höst på islandshästar, är även sugen på att prova turridningen på Shirehästarna. Sen har vi börjat spåna på Sthlm Horse Show, då vi har så pass nära dit så. Sen har hon aldrig varit där, och båda är ju riktigt hästintresserade, så det var ett givet val att bestämma oss för att planera in en dag i Globen i början på December.
Sen får vi inte glömma Ullared resan som är planerad i vinter, innan julen faller oss in! :)
Är så roligt att ha hittat någon som delar samma intresse och tycker lika som en själv, vi kompar varandra bra och har roligt tillsammans.

Ska på torsdag provrida en lektion på NORF ridskola, hade hoppats på en plats i Chatarinas grupp, men den var full just nu. Så ridskolechefen skulle göra de hon kunde för att få in oss i samma grupp, men sen får vi se hur vi gör. Ska spåna lite på att rida privatlektioner tillsammans istället för att rida i stor grupp. Man får ut mer av ridningen samt att vi vill samma sak, utvecklas! Inte lalla runt och tar de som de kommer som en del verkar göra i hennes ridgrupp.

För övrigt leker livet i Stavsjö, jag har funnit mitt hem, jag har funnit mitt liv, min väg att gå på! :) Jag saknar en del i Övik, men inget jag skulle byta ut mot det jag har nu, för jag har det absolut bäst! :)

Min kära farmor, är den som finns med mig i mina tankar, dag som natt, under dygnets alla timmar. Häromdagen fick jag ett vykort hemskickat från farmor, och det tog rakt in i hjärtat. Jag saknar att inte kunna träffa henne oftare, då jag nu verkligen skulle vilja det. Att göra henne sällskap så hon slipper vara ensam så mycket. Jag hoppas hon kämpar, för min skull, så att vi får ses när jag kommer till Övik, för jag vet inte när det blir nästa gång, därför vill jag att hon håller hoppet uppe. Älskade farmor <3

Nu är det dags att fixa ihop en kycklingsallad, sen ska vi iväg på bio och se Hamilton 2! :)

Kram

Försäkring

Sådärja, då var Jäger och meister försäkrare i Sveland, känns bra om det skulle hända något! :) Har sagt länge att jag ska försäkra Jäger för han om någon är verkigen speciell, aldrig haft en katt som honom, så då känns de surt om något skulle hända också är han inte försäkrad. Men nu är det fixat så nu kan man sova gott ! :)

Idag när älsklingen slutat jobbet så blir det en sväng på stan, ska shoppa lite småsaker, sen ska vi hämta skänken på jysk, sen blire middag och bio, snabba cash 2. Eftersom jag börjar jobba till veckan så blir det inte så mycke tid över till att hitta på något, så då passar vi på ikväll att spendera tid tillsammans :)

Imorn vankas stallet och jag ska rida Neffi, längtar så jag blir tokig då jag inte varit där sen i måndags!

Kram

Ny möbel

Dagarna går och snart får jag påbörja mitt nya jobb, spännande!

Idag när älsklingen kom hem från jobbet så åkte vi in till Norrköping. Vårt ärende blev Jysk för att titta på en ny design av deras skänk som jag gillar, som vi bokade och nu är det bara invänta på att vi får åka och hämta den. Den kommer passa perfekt i köket, får man undan en massa, sen är det bra ett vitrinskåp i vardagsrummet som saknas, men det får bli med tiden.
Nu är ju inte köket iordning gjort på väggarna som vi vill ha de, men det fixar vi sen. Ena väggen där möbeln ska stå är ganska ful med massa skruvar i, men möbeln kommer skymma en hel del, så när vi får tid så gör vi om där också, som vi själv vill ha de. Fast det är ju helvita väggar nu så dom är det inge fel på, men där möbeln ska stå så smackar vi nog upp en fondtapet :)

Nej nu blir det ett avsnitt av Rederiet och fixa iordning lite papper inför morgondagens bokning av kunder.

Kram

Nya tidningar

Jag är uppväxt med en enda tidning, Örnsköldsviks Allehanda, ja förutom Aftonbladet, Expressen osv men nu menar jag en lokaltidning..

Men allt sånt ät utbytt nu mot Sörmlands Nyheter, DN - Dagens Nyheter och NT - Norrköpings tidning.

Men ingen håller måttet som ÖA, så är det bara! Eller så är det för att man är uppväxt i Övik och när det står något i tidningen så känner man till det eller vet vars stället ligger osv. Numera bläddrar man igenom tidningen lite fort, men inget som är så värst intressant.

Men tidningen är inte hela livet, den förstör inte min tillvaro här nere! Tids nog kommer jag nog tycka om dessa tidningar också!

Nej, nu är det slut på lunch, åter till eftermiddagens bokande!

Kram

Alla pusselbitar har fallit på plats

Kan man känna mer lycka och glädje över livet? Jag tror faktiskt inte det, inte för tillfället!

Jag trivs så himla bra i huset tillsammans med min bästa sambo och våra två katter! :) Vi har börjat få ordning på allt och hunnit bo in oss, sen får man ta allt eftersom, så länge det viktigaste är fixat.

Jag börjar jobba nästa vecka, tisdagen blir första dagen ute på fältet och jag ser verkligen fram emot det, ska bli så himla spännande, intressant och en utmaning. På måndagen blir det att åka tåg till Sthlm för att köra hem företagsbilen som jag ska köra i under arbetstid. Samt produktutbildning på kvällssidan, ser verkligen fram emot det.

Jag har aldrig skådat sån kraft i tre ord förut, det var mäktigt och känslan går inte att beskriva i ord, den tar alla rekord! :)

Med Neffi går det bara utmärkt, hon går från klarhet till klarhet. Inridningen med henne har gått som på räls, det har gått äckligt bra. Men det är väl som dom säger med araber, när dom väl litar på en, då gör dom vad som helst för den personen. Och det stämmer bra med Neffi. För om jag jämför nu med hur hon var mot mig i början, så är det två olika hästar. Hon är så enormt rolig att jobba med, lättlärd och samarbetsvillig, hon ger sig in i uppgifterna till 110%, och det är något jag verkligen älskar med henne! :)
Vi brukar hålla på ca en 15 min varje ridpass och för varje gång har vi lagt till en sak, så att allt går framåt. Och hon är bara så rolig att jobba med, jag litar på henne fullt ut och vet att hon inte skulle göra mig illa.
Igår började vi ta tag i longeringen också, då hon i ena varvet blir blockerad och halvt får panik, och att hon har respekt för spöet, det råder ingen tvekan om, och allt kommer ifrån när ägaren hade skickat iväg henne för inridning.... Det har satt sina spår och man undrar hur vissa går tillväga för att få sin vilja igenom... Det är synd, men igår såg jag stora framsteg när vi tog det i lugn takt och på Neffis villkor, inga krav utan mest lek, och tillsammans kunde vi slutföra uppdraget med att hon kunde gå runt mig i höger varv, fast väldigt nära mig, så länge hon går framåt och runt, så får vi vara glada, sen fortsätter vi att jobba vidare.

Kan tillägga att ägaren hade fått höra mycket gott om denna som skulle haft hand om inridningen, så allt lät väldigt bra, men det visade sig vara tvärtom...
Det är synd, för Neffi är en sån fin häst, men en del personer väljer tydligen att ta till våld för att få som man vill... Och det sätter sina spår..

Ha de bra så länge! :)

Till minne av kungen, Charles De Gaulle

Jag hittade ett USB med massa bilder samt en del sparade saker från när jag beslutade mig från att säga farväl till Challe och låta han springa på dom evigt gröna ängarna.

Och en sådan gång, då märker man tydligt vilka som är ens äkta vänner och vilka som inte är det, 

vilka som finns där och stöttar i det tuffa beslutet, och vilka som är helt tvärtemot.

Jag kommer aldrig glömma dom hårda ord jag fick ta emot av en del personer, och ingen kan någonsin förstå vad dom skar i mitt hjärta, när jag trodde mig ha vänner, men det visade sig vara helt tvärt om.

När man inte vet all fakta bakom tycker jag man inte ska döma heller, ta reda på allt till 100 % innan man kläcker ut sig något!

Jag hade en handfull med personer med mig den dagen som stod bakom min rygg och delade samma val. 

Bland annat Sofia, som fanns med mig hela tiden innan när jag funderade på beslutet, och fanns med mig hela dagen när jag lämnade ifrån mig honom, det kommer jag aldrig glömma, hon fanns där, på alla sätt, som ingen annan gjorde. Sen ett stort tack till Kent som tycke jag gjorde rätt och delade mitt beslut. Samt hästprataren A som  alltid gav mig och Challe så mycket, och det sista mötet vad värdefullt och det bär jag alltid med mig!

Jag älskar den hästen över allt annat på denna jord, och aldrig kommer jag få se en sådan kung som honom igen. Men jag är så lycklig över dom 2 år vi fick tillsammans, och jag ångrar ingenting. 

Jag saknar honom väldigt mycket, men jag ångrar inte mitt val, för de var det bästa för oss båda.

Till Minne Av Charles De Gaulle

Challe sommaren 2010 i Västanå tillsammans med Lykke Tuva i bakgrunden

Challe första dagen hos mig sen jag fick honom av Forspro AB

Challe på Solänget

Kärleken den hästen gav till en gick inte att missa

Challe på Solänget

Challes första dag hos mig i Söderå

 Kärlek <3

Vackra Mr C

Challe på bete hos Cold Creek Ranch

Nu är det nära!

Nu är det verkligen nära, för imorgon är det fredag, och det är då de händer, det vi så länge gått och väntat på. Början på nåt nytt och underbart tillsammans ! :) Kommer inte kunna sova inatt, vill bara att det ska bli fredag!!

Idag tog jag en härlig sovmorgon, nu väntas en dusch och sen ska allt som är kvar packas i säckar osv. Måste även ner på affären och köpa jordgubbar och melon! :) Den bästa som jag delar mina dagar med går på semester idag, så jag har fixat vin, öl, så ska bara inhandla lite godsaker, så vi kan fira lite ikväll ! :)
Även jag tar semester från och med imorgon, både från bloggen och facebook. Ska försöka lägga upp lite bilder här imellanåt och skriva några rader i den mån jag orkar och har tid, jag lovar att komma med före och efter bilder ! :)

Min stortå har blivit bättre, tack o lov. Neffi trampade på mig i tisdags, och det kändes rätt bra, har jag tur kan jag klara mig från en blånagel, men tån är lite förstörd just nu. Men det var bara första natten det värkte så hemskt och jag hade svårare att gå, nu är värken borta och jag kan gå näsan helt bra. Men det kommer nog ta ett bra tag innan den är helt återställd.. Sånt man får räkna med när man håller på med hästar ! :p Av vad jag kan minnas är detta 2:a gången jag får ett sår på foten sen en häst klivit på mig, och då har jag ändå hållit på med hästar hela livet.. Så jag har haft tur! :)
I tisdags så satt jag på Neffi inne i stallet och gick runt lite, sen regnade de ute, men vi gick ute ändå och jag låg över henne ute medans ägaren skrittade runt med henne, och det gick bara fint.
Nu blir det ett litet uppehåll tills på måndag, då vi fortsätter med att ligga/sitta på henne, det är nu det roliga börjar ! :)

När man flyttar så långt hemifrån som jag gjort, och inte har möjlighet att umgås med vänner osv som förr. Så märker man ganska fort vilka som är ens nära vänner. Vilka som bryr sig, än fast man bor 70 mil ifrån varandra.

Jag har bestämt mig för att sluta jaga. Jag är less på att hela tiden vara den som håller kontakten och vill veta hur andra har det. När man aldrig får något tillbaka, så orkar man inte till slut.

Man märker vilka som finns där, och vilka som inte gör det. Det är tråkigt att vissa inte bryr sig något alls, men det visar bara att det inte är någon person att lägga mer tid på.

Jag klarar mig så bra på dom vänner jag har omkring mig! :)

Ha de bra alla där ute! Kramar

Räknar ner!

Nu är det inte många dagar kvar, man går bara och räknar ner, känns som om allt går så långsamt! Men jag längtar så jag blir galen, detta blir verkligen början på något nytt och underbart! :)


Helgen har susat förbi! På fredagen blev det ett besök på Ikea, otur nog så fanns inte en möbel i lager, så jag ska åka dit till veckan när jag är i stallet, då det är åt samma håll ! :)
Igår regnade det hela dagen, men på eftermiddagen fick vi besök av Jerry o Kristin samt deras barn, så det var trevligt att dom kom o hälsade på ett tag :)
Tanken var att på kvällen åka till Sthlm o hälsa på Viktor, men det var sånt dåligt väder så vi sköt upp de, vi åkte o hyrde film och burrade ner oss framför tvn hela kvällen! 


Idag blev det en sväng till stallet, så härligt! Hästarna hade stått inne sen igår, så dom var lagomt taggade, iaf Neffi. Så tänkte att jag skulle träna lite NH med henne och inte fokusera så mycket att sitta upp på henne. Så fort jag tog på henne repgrimman och började jobba med henne så lugnade hon ner sig direkt och samarbetade så bra, hon är för härlig att jobba med. Och man möter alltid når problem som hon har för sig, så det är roligt att få lösa lite olika problem varje gång, det för oss bara närmare när vi klarar utav dem tillsammans! :) 
Blev lite träning ute på gården, lite longering, samt träning av att ha ett rep hängandes bakom öronen, och tränsning. En del saker tar tid, och hon gillar verkligen inte detta med öronen. men jag ger mig inte, vilket ägaren har märkt och tycker är jätte bra, roligt att få höra positiva kommentarer och att man gör ett bra jobb, det stärker en själv att fortsätta jobba mera :)


Känns så skönt att ha hittat detta stall, framförallt nu när man flyttat till en ny stad och inte har skaffat sig några nya vänner, utan alla ens vänner finns kvar i örnsköldsvik. Men jag klagar inte, och jag dör inte, för jag trivs så oerhört bra här, och klarar mig så bra på det jag har nu! :) Jag finner alltid nya vägar! :)


En vän skrev något väldigt fint till mig idag, det värmde väldigt mycket och den personen lyfte mig till himlen för en stund. När någon har det tufft och inte ser mycket ljus i dagen, så är det självklart att man ställer upp och finns där, sen har det varit jobbigt att vara så långt ifrån och att man kanske kunnat göra mer om man bott närmare, men så är det ibland, jag har gjort mitt bästa för att finnas där. 

Hur ofta tar vi verkligen vara på våra vänner när dom funnits där vid ens sida i dom tuffaste tiderna? Hur ofta tackar vi dem verkligen med ord vi verkligen menar och visar vår uppskattning när vi har det som tuffast?
För det är ju när vi har det som tuffast som vi verkligen behöver våra vänner, så det gäller att ta hand om dem, för tänk om man en dag står där, utan vänner, för att man inte tagit hand om sina vänskapsrelationer och vårdat dem väl...


Så glöm inte, att har du vänner som funnits där i dina tyngre dagar, så glöm inte att berätta för dem vad dom betyder för dig, och hur bra du tycker om dem som person! Så lite, kan göra så mycket ! :)


Och för övrigt, så ska man aldrig ta varandra för givet, utan man ska alltid vara rädd om varandra, i med och motgång! :) Finnas där och dela varandras skratt, och i motgång, ska man vara den axeln som den andre behöver luta sig emot!


Nu är det filmkväll! Ha de bra tills vi hörs igen! :)

Skam den som ger sig

Idag har jag tillbringa en del tid i stallet med Neffi (araben). Först var tanken att fortsätta med att sitta upp i sadeln i stallet och gå några steg osv. Men när jag väl kom till stallet så bytte jag plan.
Ägaren kom ut och jag började träna lite NH, och sen vet jag att Neffi har stora problem att ta på grimman, träns osv. Allt som ska över öronen är verkligen nåt hon avskyr, och då menar jag verkligen avskyr!!

Förut har ägaren haft en annan tjej som var där ett tag, och en dag så kom ägaren ut och Neffi var så rädd om öronen och skeptisk till att dra något över. Så att ta på grimman kan vara klurigt, det går bra om man tar nackremmen bakom öronen och knäpper den sist, men litar hon inte på en, så får du aldrig på grimman. Hennes träns är just nu ett islandsträns, utan något runt öronen, så man får först lägga bettet i hennes mun och sen dra nackremmen bakom öronen och knäppa, allt är en lång procedur. Men det gäller att vara lugn och ha tålamod.

Men åter till dagens projekt, jag kände att det är dags att ta tag i det där, för det tar sån tid att tränsa och har hon ingen grimma på sig så är det ett projekt i sig, är ju så mycket enklare om hon klarar av att dra något över öronen.

Efter 1.5 timme, så hade jag lyckats få repet över öronen ner på halsen, så då gav jag mig och släppte sen ut henne i hagen, vi var båda rätt trötta. Att få repet över mulen är inga problem, men från mulen till över ögonen, det var etapp 1, sen mellan ögonen och öronen till över öronen mot halsen, var etapp 2. Och jag höll länge på med etapp 1, hon kastade höger o vänster, man jag var kvick att hänga med och inte tappa taget.

De kände så skönt när vi hade klarat av båda etapperna, hon fick massa beröm och var sen lycklig över att få gå ut med lilla Micke.

Nästa träningspass blir på söndag förmiddag, då ska jag sitta upp på henne och skritta en del, och avslutar dagen med att få repet över öronen. Tänker göra de det flesta ggr jag är där, så hon till slut förstår att det inte är farligt.

Nu blir det en dusch och sen fixa nån mat! Är sugen på att gå på bio ikväll, fick biobiljetter av mamma så ska se vad gubben säger :)

Tjing!

Vilka dagar!

Varit frånvarande ett tag pågrund av ett par väldigt hektiska dagar, men roligt har det varit! :)

Natten mot fredag bilade vi upp till Norrland. Kom fram på fredag morgon så då körde jag igång med packningen direkt. Sen bestod resten av dagen med massa ärenden på stan och en lunch med Ida innan vi begav oss till Söderå.

Lördagen var det partaj! Sommarfesten gick av stapeln för tredje året irad och jag tror alla hade rikigt roligt. Massa god mat, trevligt sällskap, brännboll och kubb! :)
Nu är det bara invänta nästa års sommarfest, för denna nya tradition tänker jag hålla igång, än fast jag har flyttat! Tack allihopa som gjorde sommarfesten så trevlig! :)


På söndagen så åkte vi förbi farmor och hälsade på en stund, hon fyllde år och jag gav henne en tavla med en psalm på som jag alltid läste för henne som liten, så den blev hon väldigt glad för! :)
Efter att ha fått hjälp av Salvatore och Anette med det sista av pakningen så lämnade vi Köpmanholmen vid 16:00 tiden för hemfärd mot Norrköping.
Jag tror vi kom i säng runt halv 4 tiden på natten efter att ha packat ur släpet och bytt bil hos Jerry o Kristin och sen åkt med släpet till Pierres jobb. Man var lagom trött efter den resan, framförallt jag som körde från Köpmanholmen till Nyköping.

Nu har man hunnit sova ikapp alla förlorade timmar och är pigg och alert igen!


Får ej glömma att jag fick träffa världens bästa Sofia på sommarfesten! :) Hon kom förbi en kort stund bara, men det var guld värt och jag blev så enormt glad när jag såg bilen rulla in på gården! Att man kan sakna en vän så mycket! Finns nog ingen som känner mig så såsom hon gör!
Var även förbi brorsan med familj för att träffa Sonja och Ivar, och förbi kusinbarnet Oscar som fyllt år så gav han sin present. 


Igår spenderade jag kvällen i stallet, såååå härligt och efterlängtat! Blev först NH träning i boxen med Neffi (araben), och jag bara älskar den där hästen. Snabb, kvicktänkt och lättlärd. Är så roligt att köra lite övningar, och så fort man slutar, så kommer hon emot en, sänker huvudet och trycker det emot mig, man kan inte annat än smälta då!
Sen kom ägaren ut så jag sadlade och tränsade innan jag ställde ut henne på gången där jag tränade henne lite från marken innan jag satte mig upp på henne. Jag satt upp och hoppade ner väldigt många ggr för att se hennes reaktion, men den var noll. Hon är ju sutten på 10 ggr tidigare och har gått några enstaka steg med ryttare, men det var över 1 år sen. Så efter att ha hållit på ett tag så gick jag några steg i stallet, backade lite, sen nöjde jag mig då hon var så himla lugn och snäll.
Imorn ska jag dit igen och upprepa samma procedur, sen i helgen tänkte vi hålla på ute i hagen så ägaren kan gå med när jag skrittar runt.
Dom håller på med ridbanan för fullt så inom en snar tid kan man använda den, vilket kommer bli perfekt att kunna använda när man håller på med inridningen. Och även när vi ska köra in lilla Micke ! :)

Idag har jag varit iväg och beställt tapeter. Färgen vi ska ha fixar jag i samma veva som tapeterna kommer, för jag har färgkoden så jag vet vilken färg jag tänker ha. Tror de kommer bli hur snyggt som helst när det är klart! :)

Nu går man bara och väntar, 9 dagar kvar! :)

Moose Love & Jag, Augusti 2011

Dagarna går

Dagarna går och jag hinner inte med, därav varför jag inte hunnit med att blogga! Förlåt!


Helgen som var så var jag och Pierre på en roadtrip på runt 40 mil. Åke söderut och stannade i Västervik och gick längs hamnen käkade glass. Var riktigt fint där ! :)
Sen begav vi oss mot Vimmerby och Astrid Lindgrens Näs, fick bland annat se hennes barmdomshem. Sen vidare mot Bullerbyn där vi hade med oss picknik, så vi slog oss ner på en lägda och käkade lunch ! :)
Var så himla rolig och intressant att få se vars det spelades in. Framförallt då jag i ALLA år tyckt om allt som har med Astrid Lindgren att göra, så var det ett väldigt roligt besök.
Sen rullade vi vidare mot Katthult och Emil i Lönneberga. Och det var samma där som med Bullerbyn, så himla roligt och intressant att få se alltihopa. Snickerboa, Alfreds hus, trisseboa osv.
Sen åkte vi mot Jönköping och följde Vättern uppåt tills vi hamnade hemma i Norrköping.
Var en super trevlig dag och solen var med oss hela dagen, inget kunde gå fel ! :)


I Söndags åkte jag ut till hästarna som jag hjälper till med. Jag tömkörde lilla shettisen Micke och sen så tränade jag grunderna i NH med Neffi. Hon är en häst som är väldigt lättlärd och tar till sig saker fort, så det var väldigt roligt att träna med henne. Jag trivs som fisken i vattnet i det stallet, hela familjen är helt underbar! :)


Och får inte glömma att Ivarsjoker vann i måndags på Skellefteå travet. Blev så himla glad när jag såg att han vann så jag vet inte vad! Dom är värda alltihopa och jag är så glada för ägarnas skull, framförallt när det blev som det blev i senaste starten!


Nu ska jag dock byta om till stallkläder och rulla mot stallet! Återkommer imorgom om hur det gick i stallet och lite annat smått och gott ! :)

Hamnen i Västervik

Astrid Lindgrens barndomshem

Katthult

Snickarboa, Katthult

<3

Två blivande vänner! :)

Ikväll åkte jag iväg till Norsholm och hälsade på två blivande vänner ! :)

Ett arabsto och en minishettis valack, så enormt fina hästar :)

Arabstoet ska jag hjälpa till att rida in, 5 år och bara sutten på 10 ggr
och ägaren har inte fått tiden att räcka till att rida in henne.
Shettisen är tömkörd mycket men inte satt för vagn, 
så där ska jag hjälpa till med inkörningen så barnen kan köra honom sen.
Och sen ska jag såklart även trickträna den lille, han var ju bara för charmig! :)

Allt kändes bara så bra efter att ha varit där och hälsat på!
Allt klickade bra mellan ägaren och mig och jag upplevde allt väldigt positivt.
Så det ska bli så härligt att ha något att göra på dagarna nu när Pierre jobbar,
sen har jag sån hästabstinens så jag vet inte vars jag ska ta vägen snart ! Haha :p


Imorn på förmiddagen ska jag åka ut och bara umgås med dem i hagen
borsta lite med dem och bara allmänt pyssel så dom får lära känna mig
och tvärtom.

Ska ta en del bilder imorgon så ni får se dom två vackra hästarna ! :)

Nu är det dags att säga godnatt och inta sängläge så man kommer upp tidigt
imorgon! Tänkte börja morgonen med en runda i skogen på 3.7 km!

Tjing!

Att hitta hem

Efter att ha suttit på midsommar och lyssnat på några personer som pratade mycket om att finna sig själv, och personer som inte slagit sig ner och andats, fått lugn och ro och som inte har hittat hem,
och jag kände igen mig så mycket i deras prat om allt de.


Hela mitt liv har jag varit påväg någonstans!
Jag har aldrig velat sitta stilla en längre stund,
och när det har varit för likt och enformigt för länge,
då måste jag bryta det och komma på något nytt.


Hela tiden har jag varit på språng och aldrig landat!
Från det att jag tog studenten så har jag flyttat lite överallt,
men aldrig har något känts rätt. Och så fort jag mellanlandat
hemma har jag direkt börjat planera för vars jag ska ta vägen härnäst.


Och det är påfrestande, för jag har aldrig kunnat andats ut och känt mig lugn.
Och jag har alltid sagt det, att så länge jag söker efter något, så är jag inte rätt.


Men en dag, så hittade jag hem, jag slutade leta och fann det jag behövde ! :)

Från den dagen jag träffade Pierre så flöt allt på räls,
fixade praktik i Linköping och bodde hos Pierre under tiden.
Allt kändes bara bättre och bättre och när skolan slutade i början
på Juni så gick mitt första flyttlass ner till Norrköping!


Jobb är fixat och påbörjar det i slutet på Augusti,
så tills dess har jag sommarlov och tänker njuta varje sekund!

Allt har bara känts så rätt sedan jag flyttade ner hit till Norrköping och Pierre.
Som en polett som ramlade ner och jag slipper vara på väg nånstans och kan
känna lugnet i kroppen, så underbart ! :)

Så jag kan bara säga till alla som är vilse och hela tiden på jakt efter något annat,
att till slut så faller alla pusselbitar på plats, men ska inte leta så mycket,
utan ta allt med ro, stanna upp och ta vara på den man har,
så en dag så kommer allt vara som du ville.

Jag ångrar inte att jag var påväg som jag var hela tiden, 
för jag har lärt mig mycket och fått uppleva många olika ställen.

Men nu har poletten trillat ner, pusselbitarna är på plats
och jag har skaffat ett nytt liv som jag nu ska bygga till
något underbart tillsammans med min pojkvän ! <3