Alla pusselbitar har fallit på plats

Kan man känna mer lycka och glädje över livet? Jag tror faktiskt inte det, inte för tillfället!

Jag trivs så himla bra i huset tillsammans med min bästa sambo och våra två katter! :) Vi har börjat få ordning på allt och hunnit bo in oss, sen får man ta allt eftersom, så länge det viktigaste är fixat.

Jag börjar jobba nästa vecka, tisdagen blir första dagen ute på fältet och jag ser verkligen fram emot det, ska bli så himla spännande, intressant och en utmaning. På måndagen blir det att åka tåg till Sthlm för att köra hem företagsbilen som jag ska köra i under arbetstid. Samt produktutbildning på kvällssidan, ser verkligen fram emot det.

Jag har aldrig skådat sån kraft i tre ord förut, det var mäktigt och känslan går inte att beskriva i ord, den tar alla rekord! :)

Med Neffi går det bara utmärkt, hon går från klarhet till klarhet. Inridningen med henne har gått som på räls, det har gått äckligt bra. Men det är väl som dom säger med araber, när dom väl litar på en, då gör dom vad som helst för den personen. Och det stämmer bra med Neffi. För om jag jämför nu med hur hon var mot mig i början, så är det två olika hästar. Hon är så enormt rolig att jobba med, lättlärd och samarbetsvillig, hon ger sig in i uppgifterna till 110%, och det är något jag verkligen älskar med henne! :)
Vi brukar hålla på ca en 15 min varje ridpass och för varje gång har vi lagt till en sak, så att allt går framåt. Och hon är bara så rolig att jobba med, jag litar på henne fullt ut och vet att hon inte skulle göra mig illa.
Igår började vi ta tag i longeringen också, då hon i ena varvet blir blockerad och halvt får panik, och att hon har respekt för spöet, det råder ingen tvekan om, och allt kommer ifrån när ägaren hade skickat iväg henne för inridning.... Det har satt sina spår och man undrar hur vissa går tillväga för att få sin vilja igenom... Det är synd, men igår såg jag stora framsteg när vi tog det i lugn takt och på Neffis villkor, inga krav utan mest lek, och tillsammans kunde vi slutföra uppdraget med att hon kunde gå runt mig i höger varv, fast väldigt nära mig, så länge hon går framåt och runt, så får vi vara glada, sen fortsätter vi att jobba vidare.

Kan tillägga att ägaren hade fått höra mycket gott om denna som skulle haft hand om inridningen, så allt lät väldigt bra, men det visade sig vara tvärtom...
Det är synd, för Neffi är en sån fin häst, men en del personer väljer tydligen att ta till våld för att få som man vill... Och det sätter sina spår..

Ha de bra så länge! :)